Oj oj, här var det visst lite öde. Har lite feber så jag får stå över salsapasset idag. Passar på och skriva lite här istället. Har denna vecka förundrats över människor och hur olika vi kan uppfatta saker. Jag känner ibland att jag borde jobba i en bunker ensam, utan en massa andra mäniskor...

Den här veckan skulle vi på jobbet diskutera lite hur det ser ut med konflikter bland eleverna på vårt program. Hmmm, ja vi har ju en tjej som inte vågat gå till skolan pga. att en annan tjej hotat att döda henne. I en klass har det varit fullt slagsmål som även lett till att de åkt hem till varandra på fritiden och hotat. Kurator och andra har kopplats in. Senast förra veckan fick jag avbryta en lektion för att det blev bråk och eleverna skrek mindre trevliga saker åt varandra. Bråket fortsatte hela eftermiddagen. Typ så ser det ut...

Det jag då förundras över är att en kollega under mötet säger "Det känns som det är mycket lugnare med konflikter den här terminen". ???? Men ursäkta, var har du varit? Vilken värld lever du i? Tänk vad skönt att bara kunna koppla ifrån och inte märka vad som pågår runtomkring. Allt är bara jättehärligt hela tiden. Var tvungen att protestera. Hon lät väldigt förvånad... ja, det är spännande med människor.