Ja, ibland är man lite deppig och då måste man få gnälla lite. Varför är det så att jag verkar vara den som finns där om man mår dåligt men aldrig när man mår bra? När nåt kul är på gång, resor, krogen eller annat skoj då blir jag inte tillfrågad. Man vet väl att jag alltid finns där ändå kanske, när de roliga vännerna inte har tid, vad vet jag... jag tycker också om att göra roliga saker, tro det eller ej. Men jag är väl för tråkig kanske, en reserv som funkar i nödfall...