Första veckan på jobbet har inte varit rolig. Total kaos, ingen information och en chef som inte vill förstå. Igår var sammanbrottet nära. Blir det ingen ändring vet jag inte vad jag gör.

Dagar som igår är det tur att man kan ta cykeln ut till mamma och prata och busa med Stina. Hon blir tokigt glad när man kommer och hälsar på. Det uppskattas :)